Jag skriver för att jag älskar det, att få publicera och låta någon annan läsa gör det hela roligare. När någon läser min bok hoppas jag att det ska beröra läsaren. Jag vill att de ska känna något. Fantasin har alltid varit min följeslagare – redan som barn fyllde jag sidor med långa berättelser, och det har aldrig riktigt slutat.

Jag skulle beskriva mig själv som glad, nyfiken och fantasifull, med en stark dragning till det som rör sig mellan verklighet och dröm. Mitt skrivande rör sig främst inom fantasy, ofta med inslag av vår verkliga historia. Jag vet inte exakt vad jag vill att läsaren ska ta med sig – men jag hoppas att något stannar kvar. En känsla, en bild eller bara ett citat.

Idén till Lunielle föddes då min yngsta dotter skapade ett stort intresse för månen och hennes systers fantasier om vad som sker på baksidan av månen – den vi aldrig ser – där startade allt. Att antagonisten i första boken heter Capricorn är helt enkelt för att det stjärntecknet låter mest elakt i mina öron.

Min kärlek till fantasy tog fart på allvar när jag läste Sagan om ringen-trilogin. Den öppnade en dörr till något större, något som kändes både uråldrigt och alldeles nytt. Sedan dess har jag skrivit med allt större närvaro, och i Månens Arv är det framför allt kapitel 18 som berör mig djupt – det var det svåraste att skriva.

Att vara mamma till fyra barn påverkar förstås mitt skrivande. Jag får direkt och ärlig respons från mina tonåringar, som läser och säger vad de tycker. Det är ovärderligt. Deras tankar hjälper mig att hålla berättelserna levande, tillgängliga och känslomässigt sanna.